Katarina Kolak


 

Katarina Kolak fick ett intresse för kulturvård när hon besökte krigshärjade områden i Kroatien. Nu läser hon andra året på Föremålsantikvarieprogrammet på Uppsala universitet – Campus Gotland i Visby.
 


Hur kommer det sig att du läser Föremålsantikvarieprogrammet?


- Jag har varit intresserad av historia från det att jag var liten. Under min uppväxt besökte jag och min familj ofta historiska platser och museer i olika delar av Kroatien, där mina familjerötter finns. Där mötte jag ofta krigshärjade områden som hade en historia att berätta. Det väckte någonstans ett intresse som följde mig upp i ålder. När jag gick i mellanstadiet började jag intressera mig för Balkans politik och någon gång då gick det upp för mig att nyckeln till att förstå politik kräver en förståelse för historia. När jag senare i livet letade efter en universitetsutbildning började jag efter lite turer att fundera på att läsa ett program som stämde överens med mitt intresse för antikviteter. Jag började leta efter utbildning i London men märkte då att det fanns ett föremålsantikvariskt program på Gotland.
 


Är det något du upplever som unikt med din utbildning?


- Att utbildningen innehåller praktiska moment som är realistiska, alltså sådant som du kommer att behöva i ditt arbetsliv. Utbildningen känns på så vis ärlig och jag vet tydligt vad jag utbildar mig till. Förra terminen läste jag exempelvis en teknik- och materialkurs om färg och plast där vi fick pröva att skrapa fram olika färgskikt på trä, en så kallad färgtrappa, något som jag känner att jag har användning för i mitt yrkesliv. Jag tycker ofta att vi ser på kulturvård i ett större perspektiv och utifrån olika sätt att tänka. I våras gjorde vi till exempel en resa till forna Jugoslavien som dels gav minnen för livet och dessutom en större förståelse för andra länders sätt att tänka kring kulturarv och bevarande.
 


Hur trivs du i Visby?


- Från början var det en ganska stor omställning att flytta från Malmö till en småstad men jag har träffat massor av vänner under den tid jag bott här. Min klass är väldigt sammansvetsad och vi umgås ofta privat. Alla får vara med och vi är väldigt lojala mot varandra, även i studierna. Vi delar litteratur, förkunskaper och erfarenheter med varandra, något som leder till djupare förståelse för ämnet. De som går utbildningen är verkligen målinriktade och vet vad de vill, vilket bidrar till en bra studiemiljö.
 


Vilket är ditt drömjobb?


- Om jag ska sikta högt så är det att bli chef för British Museum. Det viktigaste för mig är dock att jag får vara del i att förbättra museivärlden. Museer är till för alla. Just nu gör vi en enkätundersökning i kursen Värde och värdering, och vår analys av svaren säger att majoriteten av museibesökarna är höginkomsttagare, en verklighet som går emot principen om att museer är till för alla. Det vill jag förändra. Jag vill också arbeta med att göra museer mer ärliga, att förklara varför och hur vissa val har gjorts.
 


Har du något råd till den som funderar på att börja läsa Föremålsantikvareprogrammet?


- Tänk på att du ger dig in på ett tufft område, något som kräver att du faktiskt har ett genuint intresse. Utbildningen är unik och vi får massor gratis i form av erfarenheter under studietiden. Det ska man verkligen ta tillvara på.
 
Intervjun gjordes 2014.

 
Katarina Kolak
Katarina Kolak, läser Föremålsantikvarieprogrammet.