Avhandlingar


2010

Lena Dahrén

Med kant av guld och silver: Studie av knypplade bårder och uddar av metall 1550–1640


Pernilla Rasmussen

Skräddaren, sömmerskan och modet. Arbetsmetoder och arbetsdelning i tillverkningen av kvinnlig dräkt 1770–1830

Tillverkning, kunskapsspridning och bruk - en kort avhandlingsplan
Syftet med mitt avhandlingsprojekt är att med bevarat dräktmaterial som främsta källa besvara frågor som rör tillverkning, kunskapsspridning och bruk av kvinnlig modedräkt i Sverige under perioden 1750-1830. Utgångspunkten är att de teknologiska förutsättningarna samverkar för att ge dräkten det estetiska uttryck som bestäms av modet. En viss uppsättning tekniska lösningar är tänkbara bara i ett visst sammanhang under en viss tid. Min hypotes är också att olika utövare, män eller kvinnor, professionella eller amatörer använder sig av olika uppsättningar av tekniska lösningar.

Frågeställningar

Studien bygger på den empiriska undersökningen av ett bevarat material av kvinnlig modedräkt från perioden 1750-1830. Syftet är att dokumentera vilka tekniker som använts under olika faser i undersökningsperioden och analysera hur teknikerna inom de tre områdena material, konstruktion och sömnad förhåller sig till varandra. I nästa steg sätts resultatet av dokumentationen i relation till det politiska, sociala och ekonomiska sammanhanget, i syfte att undersöka de tre problemområdena tillverkning, kunskapsspridning och bruk. Detta sker genom ett tvärvetenskapligt förhållningssätt där nya teoretiska vägar inom textilvetenskapen kommer att prövas. Just nu arbetar jag med teorier om genusarbetsdelning och maskulinitet.

Material och metod

Genom ett textilvetenskapligt förhållningssätt kan de "textlösa områden" som frågeställningarna pekar på studeras. Detta gör föremålen till studiens viktigaste källa. Urvalet av dräkter begränsar sig ett antal svenska museisamlingar och specialsamlingar samt ett internationellt jämförelsematerial. Dokumentationen kommer att omfatta de typer av plagg som finns bevarade från perioden. Flera grupper av arkivmaterial kommer att vara viktiga för studien. Bildkonsten kan också vara ett stöd i studiet av det bevarande dräktmaterialet. Föremål och skriftliga källor ska inte ställas mot varandra utan betraktas som komplementära källor. För att dräktmaterialet ska kunna användas som källa måste föremålen översättas till en skriftlig dokumentation. Studien utgår från mina praktiska och teoretiska textila kunskaper genom avläsning av detaljer och tolkning av dräkten som en helhet. Den textila terminologin kommer att behöva utarbetas eller förbättras. Särskild hänsyn måste tas till de speciella källkritiska problem som är typiska för dräktmaterial.

Dräktforskningens användbarhet på museerna

Med avhandlingens anknytning till Nordiska museets forskarskola är målet att projektet ska sätta fokus på museernas material. Genom nya metoder och angreppssätt kan föremålsforskningen utvecklas inte bara inom det textila området, utan generellt. Bristen på kunskap på området har lett till osäkerhet i arbetet med dräktsamlingarna. Med min forskning vill jag rikta uppmärksamheten mot ett omfattande och spännande källmaterial med stora potentialer. Genom att förankra dräktmaterialet i en bredare historisk kontext kan man på sikt få ett större självförtroende i förmedlingen av samlingarna och bättre möta den stora efterfrågan på dräkthistorisk kunskap som förväntas från allmänheten.


2009

Cecilia Aneer

Skrädderi för kungligt bruk. Tillverkning av kläder vid det svenska hovet ca. 1600–1630

Klädkammaren var den enhet vid det kungliga hovet som hade till uppgift att anskaffa, lagerhålla och förmedla tyger och sömnadstillbehör. Genom denna passerade de textila material som var avsedda för plaggen till den kungliga familjen och livréerna för uppvaktningen. Klädkammaren förmedlade också tyger och dekormaterial till alla former av textila föremål som behövdes vid hovet. Den skötte materialleveranserna till den del av de anställdas lön som utgick i kommiss, samt till krigsfolkets beklädnad. I dokumenten från klädkammaren kan produktionen av dräkterna följas, men även arbetsfördelningen i hovets skräddarstuga. Där framträder de skräddare, mästersvenner och drängar vilka var inblandade i framställningen av kläder.

I klädkammaren fördes dagliga anteckningar över det material som levererades till skräddarstugan och dessa sammanställdes årligen. Räkenskaper utgör skriftliga dokument över produktionen av kläder vid det svenska hovet. Från denna produktion härstammar en grupp bevarade plagg, nu i Livrustkammarens samlingar, genom vilka tidens hantverkstekniker kan undersökas.  Plaggen har studerats som bevarade dokument över skrädderihantverket vid det svenska hovet medan de skriftliga handlingarna från klädkammaren har bidragit med en bredare bild av tillverkningen av kläder vid hovet.

Denna studie bygger på mötet mellan de bevarade föremålen och de skriftliga dokumenten. Den behandlar tillverkningen av plagg ur ett hantverkstekniskt perspektiv och på en detaljerad nivå. Undersökningen tar sitt avstamp i dokumentationer av tillskärning, material och hantverkstekniker och avancerar till en diskussion kring den hantverkskultur för vilken dessa var ett uttryck.


Annelie Holmberg

Hantverksskicklighet och kreativitet. Kontinuitet och förändring i en lokal textillärarutbildning 1955–2001

Syftet med studien är att undersöka hur de textila hantverksämnena inom textillärarutbildningen i Uppsala förändrats under perioden 1955–2001. Vad har ett införlivande i en akademisk, vetenskaplig tradition inneburit för den textila utbildningen? Avsikten är att beskriva handlingsförloppet samt att analysera och försöka förstå bakomliggande orsaker och faktorer. Perioden har delats in i fyra delar utifrån strukturella förändringar som enligt dokument och informanter påverkat utbildningen, delperioderna är: 1955–1961, 1961–1977, 1977–1988, 1988–2001.

Tre olika källor har använts: dokument, intervjuer och föremål. Dokumenten härrör från såväl central som lokal nivå. För att utöka förståelsen av händelseutvecklingen har 9 lärarutbildare som varit verksamma under perioden intervjuats. Föremål tillverkade av studenter har studerats med en målsättning om att se hur direktiv och personliga målsättningar materialiserats i undervisningen. I arbetet är praktisk kunskap central eftersom detta är kärnan i de textila hantverksämnena. Praktisk kunskap antas bestå av handling, reflektion och fackkunskap. Centrala direktiv har påverkat den textila utbildningen. Ekonomiska och strukturella förutsättningar har gett förutsättningar för utbildningens utformning och innehåll. I takt med den förändring som successivt skedde tycks stoltheten över ämnenas traditioner minska, utbildningens kärna med en bas i handling och huslighistoria förlorade sitt värde inom en akademisk tradition. Trots en ökad användning av vetenskaplig terminologi och litteratur visar föremålen att hantverksskicklighet och handling kom att vara en mycket viktigt i utbildningen under hela perioden.

Avhandlingen är skriven inom projektet När praktikgrundad kunskap möter högskola - kontinuitet och förändring inom lärarutbildning, finansierad av Vetenskapsrådet. Hösten 2004 startade detta tvärvetenskapliga projekt som är ett samarbete mellan Uppsala universitet, Lärarhögskolan i Stockholm och Örebro universitet. En doktorand vid respektive lärosäte studerar varsin av de tre lärarutbildningarna: textillärarutbildning, förskollärarutbildning, vårdlärarutbildning. Studierna behandlar åren 1955–2005.


2008

Cecilia Candreus

De hädangångnas heraldik. En studie av broderade begravningsfanor ca 1670–1720

De ceremonier som kantar en människas väg till den sista vilan har under årtusenden präglats av en strävan efter en värdig inramning. Ceremoniernas utformning och betydelse har dock skiftat genom historien. I stormaktstidens Europa utgjorde kröningar, triumftåg, bröllop och begravningar betydelsefulla evenemang där samhällets elit gavs tillfälle att synliggöra och befästa sin sociala position. Vid ceremonierna användes en påkostad rekvisita bestående av bland annat professionellt utförda textilier, vilka bidrog till att ge arrangemanget en symbolbärande inramning.

I sin doktorsavhandling undersöker Cecilia Candréus tillverkningen och bruket av en grupp vita, broderade fanor – så kallade länsfanor – som användes av manliga medlemmar av den svenska betitlade adeln i samband med begravningar under stormaktstidens slutskede. I undersökningen skildras inte bara ett textilt hantverk och dess utövare, utan även de avlidna männen, deras familjer och det samhälle de var en del av. Med heraldiska vapenbilder utförda i ett exklusivt reliefbroderi med guld- och silvertråd manifesterades den avlidnes grevliga och friherrliga titlar för att på så sätt markera hans position i den sociala eliten och en person som innehade flera titlar förde ofta en fana för varje titel. Det symboliska budskapet förmedlades inte bara genom fanornas heraldik och inskriptioner utan även genom deras förhållande till ett samtida stilideal där de ornamentala inslagen och det broderitekniska utförandet var av betydelse. Broderierna tillverkades på beställning och arbetet utfördes av professionella pärlstickare. Efter begravningen placerades många fanor som minnesmärken vid gravarna. Andra återanvändes senare genom att broderierna flyttades över på nytt tyg för att nu fungera som dekor på en altarbeklädnad. 

Avhandlingen är skriven inom projektet Textila manifestationer av makt under svensk renässans och barock, finansierat av Vetenskapsrådet. Ytterligare fyra avhandlingar är under arbete inom projektet.


 

  

 

 

Avhandlingen går att beställa genom författaren och kostar 250 kr. För ev. porto tillkommer 65 kr. Beställ boken genom lena.dahren@konstvet.uu.se.