Pågående forskningsprojekt - inrikning konstvetenskap

Broderad bild av kvinna och barn i rött, vitt, guld och svart. Bok Birgittinerna och deras bilder, omslagsbild.

Vid institutionen pågår ett flertal forskningsprojekt. Forskarna intresserar sig för olika områden så som AI, urbanism, kyrkohistoria och virtuella museer. Det produceras även böcker, papers samt artiklar och krönikor i tidningar och tidskrifter. Vi har bredd!

Renässansens rum – Identitet, performativitet och visuell komunikation

Detaljbild av interiör i kyrka
Kyrkointeriör.

Projektet Renässansens rum syftar till att belysa förändringar av rumsbildning och inredning som skedde under Vasatiden, d.v.s. från omkring 1520 till mitten av 1600-talet, i aristokratiska miljöer och i kyrkorum i Sverige. För Vasadynastin var det viktigt att genom kontakter med furstehov, import av tryckta förlagor och av konstnärer omsätta den kontinentala renässansens visuella uttryck i svensk miljö. Reformationen medförde behov av nyinredning av kyrkorummen, där nu predikan och undervisning motiverade bänkinredningar och predikstolen fick nytt fokus.

Tre forskare, Johan Eriksson, Henrik Widmark och Hedvig Brander Jonsson, behandlar Vasatidens profana inredningskonst i residens och skepp, de förändringar i kyrkorummet som reformationen gav upphov till respektive den nya huvudmöbeln i kyrkorummet, predikstolen och dess roll i tidigmodern visuell och verbal kultur.Studiernas geografiska huvudområde är det nuvarande Sverige, men med utblickar och exempel från Finland, Estland och Danmark, det sistnämnda landet eftersom flera danska landskap införlivades med Sverige under undersökningsperioden.

De profana miljöerna, kyrkorummen och möbeln för förkunnelse studeras med tonvikt på aspekter som identitet, performativitet och visuell kommunikation. Uppmärksamhet riktas också mot hantverkarnas insatser, beställare, funktion, reception och betydelsen av kulturtransfer i konstnärligt formade miljöer och gestaltningar i Vasatidens Sverige

Delstudier inom projektet kommer att presenteras vid seminarier inom FFKK, Forum för forskning om de kyrkliga kulturarven, vid Konstvetenskapliga institutionen. Avsikten är att projektet utmynnar i dels en nordisk konferens kring forskningsresultaten, dels en antologi.

Projektledare: Johan Eriksson

Finansiär: Berit Wallenbergs Stiftelse

Silhuetter, familjeband och sociala nätverk, 1770–1820. Om den svenska konsthistoriens bortglömda bilder

Silhuett av kvinna i profil i svart på guldbakrund, inramad med guldram.
Siluett föreställande Friherrinna Anna Margareta von Essen (1752–1832). Foto: Västergötlands museum. Beskuren.

Det finns en kategori bilder som spelat en framträdande roll i den expanderande visuella kulturen i Sverige under 1700- och 1800-talen, men som nästan helt förbigåtts i konsthistorieskrivningen – den svenska silhuettkonsten. Förutom att ha varit en extremt populär bildkategori som lämnat tusentals bevarade spår i samlingar, museer och arkiv, är det också en konstform som kan berätta om andra sammanhang utöver de rent konstnärliga. Via silhuettkonsten leder en rad ännu outforskade vägar rätt in i centrala delar av den svenska historien och kulturhistorien. En kartläggning av silhuettkonsten, dess utbredning och utövare kan nämligen även kasta nytt ljus över periodens konstmarknad, umgängeskultur och formerande av sociala nätverk. Dessa bilder utgör dessutom en ovärderlig källa till insikter om amatörkonstens betydelse vid sidan av den etablerade konstscenen, liksom till kunskap om kvinnliga konstnärers delaktighet i tidens visuella kultur. Det här forskningsprojektet avser att undersöka denna idag närmast bortglömda konstform med fokus på dess guldålder under perioden 1770–1820.

Silhuettkonsten var under perioden en mångsidig genre och innefattade en rad olika tekniker – silhuetter klippta i papper, målade skuggbilder i inramade tavlor, eller bilder förevisade genom olika optiska hjälpmedel. Genrens mångfald återspeglades även i dess utövare. Professionella konstnärer blandades här med en ansenlig mängd amatörer, och silhuettkonsten kan därmed bidra till förståelsen för mångfalden i den breda visuella kultur som utvecklades under 1700-talets senare hälft. Vid sidan av den etablerade konstscenen, med professionella konstnärer knutna till Konstakademien i Stockholm, framträder här en vital och spridd bildkultur där inslaget av amatörer var dominerande och där såväl produktionen som konsumtionen av bilder utvecklades i helt andra miljöer än de officiella utställningsrummen.

Silhuettkonsten var nära förbunden med tidens umgängeskultur och kan därigenom på ett unikt sätt även bidra till att kasta ljus över en rad olika sociala sammanhang. Skapandet av bilderna, liksom utbytet av och betraktandet av silhuetter i olika former ger ovärderliga ledtrådar till epokens umgängeskultur. Det utbredda bruket av silhuettbilder – innefattade i smycken och på dekorativa föremål, skickade i brev eller inklistrade i vänböcker och album – vittnar också om framväxten av en ny känslokult kopplad till familjeband och vänskapsrelationer. Genom silhuettkonsten och genom det utbredda utbytet av silhuetter framträder därmed också en unik möjlighet att studera skapandet av olika sociala nätverk.

Projektledare: Carolina Brown Ahlund

Broderade landskap i Konstakademiens och Nordiska museets samlingar (1780–1830)

Äldre plånbok med blått tyg, broderad kant.
Plånbok, siden, NM.0001657. Foto: Mats Landin, Nordiska museet, via Digitalt Museum.

Detta projekt kommer att belysa landskapsbroderi i Konstakademiens och Nordiska museets samlingar som utförts av flera svenska kvinnliga och manliga konstnärer. Exempelvis utgörs fyra av Konstakademiens receptionsstycken av just broderade landskap, tre så kallade printworks och en needle painting. Tillsammans ger Konstakademiens och Nordiska museets samlingar en unik möjlighet att teckna en mer utförlig historia över de broderade landskapen och deras kulturella betydelse, både i Sverige och internationellt, samt över de konstnärer som bidrog med dessa intressanta komplement till landskapsmåleriet.

Ny publikation inom projektet: Eva-Charlotta K. R. Mebius: Clara Catharina Olbers (1776–1842), RIG 4 2022 – Kulturhistorisk tidskrift, Simon Ekström (red.), Marie Steinrud (red.), Utgivare Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Projektledare: Eva-Charlotta Mebius.

The Image as the Living Counterpart: How Art and Visual Ephemera can Contribute to Beneficial AI Modelling

 "The Innocent Eye Test", 1981, Mark Tansey, Kenneth Lu, Flickr.

This project proposes that visual features found in images in general, like agency and persuasion, can be utilized to promote a provably beneficial development of artificial intelligence (AI) systems. For centuries, artists, designers, and their audiences have negotiated for image conventions that effectively package human preferences, objectives, and behaviour, for good or for bad. Images can therefore, after analysis through an AI system trained by a vast visual databank, be used as qualified sources for the development of altruistic machines that work for human well-being. We attempt to bring the machine-analysis of images to the next level: Not only should the AI be able to recognize for example objects, animals, and simple facial features in images. The aim is to classify a large number of images not only defining what the images are or depict, but what they show to and what they are about. The AI program should thus be able to recognize human behaviour, as well as contextual knowledge. The AI system should also be taught how to target inclusion, diversity, and intersectionality. Constructing such complex categories of images will be an important task for the project. We want to provide food for AI thought.

Recent developments of AI have already led to conditions of reflexive empowerment, given it is provided advanced knowledge not only of the technical side but of its cultural aspects. We take a close look at the current state of the AI-as-artist and its impact on human artistic agency. Instead of eliminating the “human” from culture, AI might aid in discovering what is essentially human in art and visual ephemera. If a machine can learn to discern between images of for example love and hate, it could move on to other media and could eventually be able to make moral, and even autonomous choices in aid of the well-being of humanity. At such a stage, some steps have been taken on the way of making “beneficial AI” a reality. We would like to push the development along that path.

Financier is CIRCUS (Centre for Integrated Research on Culture and Society), Uppsala University.

Project group: Jan von Bonsdorff, Britt-Inger Johansson, Johan Eriksson, Department of Art History, Anna Foka, Department of ALM and Digital Humaniora Uppsala Universitet, Lars Oestreicher, at the Visual Information and Interaction unit at the Department of Information Technology, all Uppsala University

Contact: Jan von Bonsdorff

Broderade föremål från Vadstena kloster

Relikkalk Vadstena kloster

Vadstena kloster har lämnat efter sig en mängd föremål, bland annat broderier och andra textilier. Inget annat svenskt medeltida kloster har lämnat efter sig en sådan rik kvarlåtenskap. Merparten av textilföremålen finns utställda i de fasta utställningarna på Historiska museet i Stockholm och Vadstena klostermuseum och varit placerade i permanenta utställningar sedan 1980-talet. Under 2016 förbereds och startar förändringar av båda de permanenta utställningarna. Förändringarna innebär att de gamla utställningsmontrarna töms på sitt innehåll, och de sedan 30 år inlåsta föremålen blir åter tillgängliga för forskningen.

Projektledare: Eva Lindqvist Sandgren (konstvetenskap) och Ingela Wahlberg (textilvetenskap)


 

The Virtual Museum – Reconstructing the Display of Art in the Royal Palace, 1785–1844

Nedre galleriet, Sthlm slott 1795

Projektet är ett samarbete mellan Konstvetenskapliga institutionen, Institutionen för Speldesign och Kungliga Husgerådskammaren. Projektet syftar till att skapa digitala rekonstruktioner av historiska tavelhängningar i Nedre Galleriet, nuvarande Bernadottegalleriet, på Stockholms slott, under åren 1785, 1795 samt ca. 1840/43. Genom att använda ett digitalt verktyg som har utvecklats av Institutionen för Speldesign avser vi att skapa digitala 3D-­rekonstruktioner för att besvara samlingshistoriska frågor, men också att belysa frågor om både den konstvetenskapliga och spelvetenskapliga nyttan av digitala rekonstruktioner. Projektet är kopplat till Masterprogrammet i Digital Konstvetenskap och finansieras av UU‐Innovation.

Projektledare: Johan Eriksson och Per Widén

Renässansens perspektiv/ Renaissance Perspectives

Sala dei Palafrenieri - Familystudy

Projektet syftar således till att analysera renässansens visuella kommunikation med fokus på perspektivkonstruktioner, rumsgestaltningar och narrativ i relation till tidens bildteori. Studien bygger på ett antal fallstudier som sätts in i ett större sammanhang med ett större referensmaterial och som ställs mot tidens teoribildning kring ”perspectiva artificialis”. Fallstudierna behandlar Studiolon i Urbino, Sala dei Palafrenieri i Palazzo Lancellotti och Sacro Monte di Varallo.

Renässansens perspektiv/ Renaissance Perspectives

Projektledare: Johan Eriksson

Det multisensoriska Vadstena kloster

Vadstena takvalv

För att erfara Vadstena kloster med både hörsel och syn vill forskarteamet ta fasta på möjligheterna att använda modern teknik för att återskapa äldre tiders rumsupplevelse. En virtuell 3D-modell av kyrkan skapas och återinreds med hjälp av digitalisering av den medeltida utrustning som finns kvar, eller som man vet har funnits. På så vis återskapas rymd, färger och ljus i rummet. Till detta fysiska kulturarv läggs sedan den immateriella aspekten ljud: liturgisk växelsång som utfördes av munkar och nunnor hela den vakna tiden av dygnet, från deras åtskilda respektive platser i kyrkorummet.

Mer om projektet via SweCRIS

Projektledare: Eva Lindqvist Sandgren mfl.

Digitala monument: Teknik, förgänglighet och minne i svensk offentlig konst, 1994-2015

Bild på monument på torg. Inlagd i wikipedia av Per Johansson, sv.wikipedia / CC BY-SA
Tidsdokumentet. Foto: Per Johansson, sv.wikipedia / CC BY-SA.

1999 invigdes Sveriges nationella minnesmärke över millennieskiftet. Monumentet uppfördes på uppdrag av Millenniekommittén som tillsatts av regeringen. I uppdraget ingick att skapa något permanent med bestående värde och resultatet blev Tidsdokumentet, ett interaktivt offentligt konstverk som bestod av tre objekt i centrala Göteborg: Konen, Kuben och Masten. Tidsdokumentet representerar en ny typ av offentlig konst som utvecklades under 1990-talet och består av monument uppförda på offentliga platser, som innehåller digital teknik och är avsedda att vara för evigt. Genom detta projekt introducerar jag begreppet ”digitala monument” för att karaktärisera dem.

Syftet med projektet Digitala monument är att beskriva och analysera digitala monument i Sverige 1994-2015. Den tidigare konstvetenskapliga forskningen har främst uppmärksammat hur traditionella monuments gestaltning, roll och förutsättningar förändrats under 1900-talet samt bevarande och arkivering av digital konst. Digitala monument är däremot outforskade. Genom att undersöka digitala monuments innehåll och utryck, dess sociokulturella, ekonomiska och politiska villkor samt vilken roll de har i samhället, bidrar det föreslagna projektet till att synliggöra en tidigare outforskad del av samtida offentlig konst.

Projektledare: Anna Orrghen
Finansiär: Vetenskapsrådet

Förhandlingskonst: Konstnärer, vetenskapsmän och tekniker i samproduktion, Sverige 1967-2009

IBM_1130_concole.ms-Martin-Skott---CC-BY-SA, Flickr

Under 1960-talet utvecklades en ny typ av samarbeten mellan konstnärer, vetenskapsmän och tekniker i och med att konstnärer började få tillgång till universitetens och industriföretagens datorcentraler. Under 2000-talets första decennium har liknande samarbeten åter aktualiserats genom att det blivit allt vanligare med utbytesprojekt mellan konstnärer som intresserar sig för IT eller livsvetenskaper och vetenskapsmän och tekniker, så kallade artist in residence- eller artist in lab-projekt.

Tidigare har denna typ av samarbeten främst beskrivits som ett sätt för konstnärer att få tillgång till avancerad teknisk utrustning. Men på senare år har de allt mer framställts som en form av kunskapsproduktion kring teknik och vetenskap. Idag är det inte heller självklart att det enbart är konstnärer som behöver tekniker eller vetenskapsmän för att realisera sina projekt, utan även det omvända förekommer. Det förefaller alltså som att konstskapande allt mer utvecklas till en form av interdisciplinärt kunskapsutbyte mellan olika aktörer. Kanske gäller detta i synnerhet för så kallad technokonst. Det är uppenbart att technokonst i mångt och mycket är resultatet av komplexa förhandlingsprocesser mellan konstnärer, vetenskapsmän och tekniker, men om dessa processer vet vi inte mycket.

Syftet med projektet Förhandlingskonst är att beskriva och analysera de skapandeprocesser som karaktäriserar utvecklingen av technokonst i Sverige, 1967-2009. Projektet menar att interdisciplinära samarbeten är ett av technokonstens viktigaste kännetecken. Ett sätt att närma sig dessa processer är därför att studera samarbeten mellan konstnärer, vetenskapsmän och tekniker samt att studera hur synen på dessa samarbeten förändrats. Projektet fokuserar på att kartlägga dessa samarbeten, undersöka drivkrafterna bakom dem samt dess förutsättningar. Enkelt uttryckt handlar det om vad samarbetet gör med såväl konsten som vetenskapen. Undersökningen består av två delstudier. I den första studien behandlas perioden kring 1960-talets senare hälft och 1970-talets första hälft, och i den andra 2000-talets första decennium.

Projektledare: Anna Orrghen
Finansiär: Vetenskapsrådet

Konstkritikens mediala villkor: En presshistorisk studie om mottagandet av nya medier i svensk konstkritik 1958-2004

Syftet med projektet Konstkritikens mediala villkor är att beskriva och analysera hur konstkritik i svensk dagspress historiskt har beskrivit respektive tolkat och värderat konstverk som innehåller för sin tid nya medier (fotografi, video, datorer). Projektet argumenterar för att det innebär en utmaning för konstkritiken att behandla konstverk som ligger utanför måleriets traditionella ramar, och att kritiken genom en sådan utmaning utvecklas beträffande såväl innehåll som uttryck. Projektet hävdar vidare att dagspressens mediespecifika egenskaper blir särskilt tydliga i en sådan utveckling. Genom att synliggöra hur dagspressens mediespecifika egenskaper – text och bild – används och utvecklas, bidrar projektet Konstkritikens mediala villkor på ett övergripande plan till att studera de utmaningar konstkritiken ställs inför i relation till mediernas utveckling.  

Projektledare: Anna Orrghen
Finansiär: Ridderstads stiftelse för historisk grafisk forskning och Wahlgrenska stiftelsen

Senast uppdaterad: 2024-01-25