Möt en student

Kvinna med uppsatt hår tittar upp bakom skrivbord
Ester Magnusson. Foto: Privat.

Ester Magnusson, 27 år, läser magisterprogrammet i textilvetenskap.

Varför valde du den här utbildningen?

Jag valde att läsa textilvetenskap i Uppsala för att det är den enda utbildningen i sitt slag i hela landet. Vi fokuserar inte bara på till exempel modevetenskap eller textilteknik, utan på själva historien bakom trådar och tillverkning, försäljning, och bruk. Allt finns med och på grundnivå får man ett mått av praktisk förståelse som gör att man blir bekant med till exempel vävning och kan identifiera teknikerna i ett tyg. Sedan är jag en stor nörd och ville få skriva om mitt favoritämne på akademisk nivå.

Motsvarar utbildningen dina förväntningar?

Jag valde utbildningen efter att en doktorand kommit och rekryterat på en praktisk sömnadsutbildning jag gick på. Utifrån detta möte fick jag en väldigt god uppfattning av utbildningens mål och förutsättningar och jag tycker att de har uppfyllts helt. Jag har valt kulturentreprenörsprogrammet på grundnivå på Uppsala universitet med huvudämne textilvetenskap och nu när jag snart ska ut i arbetslivet känner jag mig väl förberedd för att skapa mina egna möjligheter som egenföretagare eller arbetstagare.

Vilket är ditt mål med utbildningen?

Haha. Ett tidigt mål jag hade var att ta över som dräktkännare i något område, gärna på västkusten. Det känns som något man gör främst efter pensionen så jag har ca 40 år på mig att etablera mig. Just nu är mitt mål med utbildningen att slutföra något jag kan vara stolt över och som har varit sjukt kul i 4 hela år. Vad som händer därefter får vi se, men jag har ögonen på positioner inom mitt fält på arbetsmarknaden. Ett hemligt litet inre mål är att få hålla kurser i garnteknik, särskilt spetsar (mitt favoritämne). Det känns som ett väldigt nåbart mål efter pandemins nya slöjdboom.

Vad har varit roligast och mest intressant på utbildningen hittills?

Jag tycker att det har varit himla roligt att få träffa folk inom mitt område, sådana som man känner till genom kurslitteratur men också andra nördar som man kan snacka textil med. Under utbildningen har vi fått åka på olika resor till t.ex. Estland, Tyskland, och olika studiebesök i Stockholms- och Uppsala regionen. Plötsligt står man där en dag med ett nätverk av bekanta, jättecoola människor som man nog aldrig hade träffat på egen hand. Och sedan kan man föra det vidare, genom att snacka med folk på grundnivå eller andra kurser som man går på.

Hur var första tiden, hur lärde du känna nya människor?

Textilvetenskapen är ett ganska litet ämne så det hjälpte för mig att läsa kulturentreprenörsprogrammet där man får träffa folk från olika inriktningar. Jag skaffade vänner utanför skolan genom att engagera mig i en studentnation. Där finns det många roliga föreningar att grotta ner sig i och snälla människor att träffa. Jag gjorde till exempel både och genom att starta en egen slöjdförening på min studentnation. Under grundkurserna lär man också känna mer folk eftersom man har undervisning flera gånger i veckan. På magisternivå sitter man mest på kammaren och skriver i sin ensamhet, eftersom vi bara träffas några gånger i månaden. Men då är det skönt att ha folk att hänga med utanför skrivandet. Ett ställe att göra det på är att placera sig i textilvetarnas referensbibliotek, hörnrummet, och snacka med folk som kommer ner för att plugga. Då förenar man nytta med nöje och träffar andra som läser textilvetenskap på olika nivå!

Senast uppdaterad: 2023-12-19